Igår när jag hämtade Liam satt han på skolgården och lekte med ett annat barn. Han vart riktigt glad av att jag hämtade honom och såg i allmänhet gladare ut än han gjort på länge. Frågade honom om någon varit dum i skolan idag och han sa nej. Han hade till och med lekt med "o" under dagen.


Var så skönt och höra att det gått bra, att det kanskr slutar och mobba honom nu... Kanske kommer det och bli lättare och lämna honom i skolan i framtiden igen? Jag hoppas verkligen det. Har verkligen gjort ont i hjärtat av och lämna mitt barn i vetskap av att han fått utstå det jag en gång fått utstå..

Jag blev igår 26 år gammal och minns fortfarande vissa delar av ren grymhet som om det vore igår. Trots att det gått så många år så gör det fortfarande on och jag tvivlar på att det någonsin kommer gå över helt.

Tänker ju i vanliga fall inte på det så som jag gör nu när Liam får utstå det. Klart att det blommar upp till ytan ibland och att man tänker tillbaks på det, men inte alls så ofta..


Har som sagt övervägt pch byta skola nu, men jag och Joel har bollat det fram och tillbaka och vi båda är väl rätt så överrens om att risken att han blir mobbad pga att han är ny i klassen är ju större än att få detta och upphöra.. Och där skulle han ju heller inte ha någon vän överhuvudtaget..


Jag har även haft funderingar på om man i värsta fall ska skippa skolan och istället ha det här hemma och socialicera honom på andra vis. Funderingen har ju självklart funnits då jag inte vill att han ska behöva ta så pass mycket skada av det hela som jag fått göra.


Mitt liv är och se till att mina barn ska få det så bra som möjligt, vare sig jag får göra uppoffringar eller inte. Dom kommer inte få det perfekt då jag enbart är en människa med både bra egenskaper och självklart brister, men det jag i förväg kan se bli trauman kan jag ju också påverka.


Joel är ju inte helt på det och vi har ju heller inte pratat om det då det än så länge inte är aktuellt, men ger detta inte med sig så kanske jag får fundera mer på det och kolla runt.. Men tror nog att det ger sig, om inte annat så tänkte jag att jag ska försöka gå med en vecks och möta pojkarna halv vägs.. Gäller ju och vara smart och lista ut en plan av vad man kan göra och hur man kan nå dom.


Idag är tyvärr både Alma och Liam sjuka och hemma från dsgis och skola. Liam hostar och är fruktansvärt rosslig och Alma har fortfarande en släng av ögoninflammantion och har nu blivit rosslig hon med. :/


Kommer skriva ett till inlägg om gårdagen i allmänhet efter detta för och undvika att detta blir så rörigt. Kram