Halloj!

Som dom flesta som läste min tidigare facebookstatus så har vi nu fått reda på att Liam blir mobbad. Det har varit riktigt jobbigt för mig och hantera detta då jag själv blev mobbad som liten. Det har helt klart satt sina spår i mig. Mobbning är ingenting jag vill att någon ska utstå, och allra minst mina egna barn.

Nu är jag inget skolbarn så jag kan skydda honom när det väl händer, utan jag är en förälder.. Känner mig så maktlös just nu. Hur ska jag göra? Hur ska jag beté mig? Vad ska jag säga? Hur ska jag visa Liam att jag finns när jag inte kan fråga ut pojken vad sjutton han håller på med? Och ja, visst. Det är klart jag kan det, men vad hjälper det Liam, eller den pojken som är dum? Hade min mamma gjort så på dom som var på mig kan jag lova er attd et bara hade blivit värre.

Det är 3 pojkar, en av dom "O" är speciellt drivande. Alla 3 hade retat Liam för att han hade haft en mussepigg tröja. Liam är 6 år nu och vill inte gå till skolan. Det skär i mitt hjärta så otroligt mycket. Den här "O" vet jag har varit på Liam förut men jag har inte tänkt så mycket på det. Har sagt till Liam att är han dum så ska Liam prata med läraren, och är inte läraren där och kan hjälpa och om "o" börjar slåss så får Liam självklart försvara sig. Liam är snart 7 år och har aldrig i sitt liv varken puttats, slagit eller varit medvetet dum mot någon fram tills igår då både jag och hans pappa fått UPPMANA honom till och försvara sig. 

Vet ni? Det är tungt, riktigt tungt oc behöva uppmana sitt barn till och putta / slå tillbaka om läraren inte är i närheten och kan hjälpa honom. Som förälder så känner man sig helt värdelös av och behöva göra så. Vi har alltid lärt honom att man inte ska slåss och puttas, men nu är det istället vänt mot oss.. 

Jag är sjukt nog STOLT över att Liam puttades tillbaka igår. Han är inte den sortens kille som vill någon illa. Jag tror att om denna "O" skulle fortsätta slå honom och inte sluta så skulle Liam bli ihjälslagen. Liam är FÖR snäll och det vet alla som känner honom. DÄRFÖR måste vi nu peppa honom till och försvara sig. Jag hoppas nu att "O" inte är på honom mer då han nu inser att Liam faktiskt kan ge igen efter igår. Antingen upphör det eller också så blir det bara värre.

Men mitt i all skit så måste jag ändå säga att jag är glad över att Liam funnit en vän som går i en klass över. Det började med att han såg mig när jag och Liam var och hälsade på skolan för andra gången innan han skulle börja i den, då frågade "J" om jag var Liams syster. Nästa gång när Liam gick i skolan så ´fick jag en liten utskällning av "J" (hans vän" för att jag hade små hundarna med mig till skolan en morgon (ute på skolgården i koppel), sedan så skällde han ut mig för att jag var för ung för och ha barn. Han är rent av klockren. 

Efter dom gångerna så har han och Liam funnit varandra och jag har fått en jätte bra kontakt med honom. Han brukar försvara Liam så fort han ser att dom retar honom. Han måste vara en av dom rättvisaste ungarna jag mött, och jag är så otroligt tacksam för att Liam har honom. Han har väl kanske blivit lite av en "fadder" blandat med vän till Liam. Man ska inte favoritisera barn, men det är svårt och inte ha honom som en av dom man tycker mest om i Liams skola då han vill ens son väl. 

Det jobbigaste med och veta att ens barn blir mobbat är att jag kan inte stoppa det med engång utan måste avvakta tills lärarna har löst det. Det är dom som måste ta tag i det först genom och uppmärksamma (vilket dom nu gjort då jag pratat med om ALLA), säga till "O" och dom andra och se om det slutar där, gör det inte det så är det samtal med deras föräldrar, och fungerar inte det så kommer jag och kontakta dom personligen. Men, för att jag inte ska råka ställa till det så håller jag mig i bakgrunden till och börja med, peppar Liam och berättar hur han ska göra i olika situationer när han FÖRSVARAR sig. 

Kan inte ens känna illska mot dessa barn.. Varför? Jo, för att jag anser att det är deras föräldrar som misslyckats. Ett barn som slåss, bråkar eller känner sig bättre av och trycka ner något annat barn mår INTE bra. Något har föräldrarna totalt misslyckats med under barnets uppväxt. Självklart kan det finnas andra faktorer också, så som diagnoser, eller grupptryck. Men även ett barn som har diagnoser kan med en bra grund förstå vad som är rätt och vad som är fel. Och ett barn som faller för grupptryck bör ju någonstans ha en spärr, finns inte spärren till en viss gräns så undrar jag i så fall hur bra det barnet mår? då är det ju samma som med den drivande ungen - njutningen av och trycka ner någon annan... 

Idag går Liam bara till 12, så jag hoppas att han haft en bättre skoldag och att "o" och dom andra barnen inte varit på honom.. Och om , så hoppas jag att lärarna ingripit... Usch, har så otroligt ont i magen. Är det någonting som fått mig totalt ur balans denna och den förra veckan så är det just det här. Har inget tålamod i övrigt och absolut inte för detta som jag heller inte kan påskynda och få och upphöra...   

Ha en bra dag. Kram / Nadja

 Ja, jag får väl hälsa er som läser välkomna. Anledningen till att jag skapar en blogg är att jag vill skriva av mig. Just nu har jag helt enkelt för mycket i huvudet och känner ett behov av och skriva ner det. Kommer endast länka min blogg i min facebookstatus, mest för att min och Joels släkt ska få ta del av vad som händer då vi inte har så bra kontakt med alla, tyvärr.. 

Den kommer i första hand handla om mina barn och det övriga familjelivet,,. Anledningen till varför jag inte går ut med mitt fullständiga namn är för att jag inte tycker att människor som råkar glida in på min blogg av ren slump behöver veta vilka vi är. Det är inte så svårt och hitta oss via vårat efternamn då det endast är kring 50 st som har det, därav så väljer jag och hålla det från sidan. Dom som känner mig vet vad jag heter, och det räcker så (många som frågat detta på fb då jag tagit bort efternamnet där). 

/Nadja