Ja, vart börjar man? Idag hade tydligen "O" puttat Liam.... Igen... Liam hade inte berättat detta för läraren, och jag är skapligt irriterad över att ingen uppmärksammat det TROTS att jag nu berättat att det finns en drivande unge som är rent av elak mot MITT barn. Dom äldre barnen i skolan har uppmärksammat det, men inte någon av lärarna, hur kan det komma sig? Frågade Liam och denna "O" är så pass feg att han ständigt passar på så fort lärarna vänt ryggen till..


Nu har jag gett detta 3 dagar där lärarna skulle få chansen och fixa det själva. Imorgon går jag raka vägen till rektorn/klassföreståndaren och begär ett möte där jag vill ha en handlingsplan på hur dom tänkt lösa detta. Uppenbarligen har ungen problem där hemma eller någon annnanstans som skolan får hjälpa honom i, det ska fasen inte drabba Liam.

Vem ska bära ansvaret? Föräldrarna som har en elak unge, eller skolan som har ansvaret om att barnen ska vara trygga under skoltid? Det är inte dom som får ta dom ständiga bråken på morgnarna, eller se hur ledsen han är efter skoltid så självklart är det lätt och bara låta tiden gå.

Tar dom inte mig på allvar imorgon så kanske man borde tacka ja till andra skolan ändå, trots allt.. Just nu är jag rasande... Känner mig så maktlös. Skulle vilja putta på den där elaka ungen och där efter fråga om han tyckte det var kul. Tror knappast han hade vågat sig på Liam där efter... Får dåligt samvete av att jag ens känner så och känner mig som ett monster.


Men ärligt talat så struntar jag i vilket när det gäller min son, mitt kött och blod som jag burit på i 9 månader trots alla motgångar. Han, min lilla kille som jag lyckats fostra väl. Som alltid vill ALLAS bästa (till och med sina mobbares), får ont i magen innan skolan, under skolan och även efter pga att ett annat barn utagerar sin egna ilska på honom genom är puttas, slå, ha sönder liams saker och säga elaka ord.


Min son är en av dom närmsta. Min uppgift är att ge kärlek, vårda, fostra och SKYDDA honom i ALLA lägen. Ska gå med en dag nästa vecka när han går kort dag och se vad läraren gör och gör hon ingen så tänker jag sätta hårt mot hårt mot denna "O". Har hjälpt mig många gånger och vara rak och hård mot Liam under hans värsta trots perioder, så kanske hjälper det "O" och sluta dumma sig, utan börja tänka till lite.


Lilla, lilla Liam... Min hjärta går itu ännu mer av och behova lämna honom ännu en dag i skolan där det finns barn som är allt annat än snälla mot honom. Känns fördjävligt att han ska behöva gå igenom samma helvetes period som jag fick som liten.. Som 6 åring också...


Vid den åldern ska man leka och ha kul med sina vänner och inte alls behöva tänka på vad man har på sig. Skolan ska vara spännande och vännerna ska vara snälla, dom man kom mindre överrens med höll sig ju alltid på avstånd så mobbning var inget jag behövde utstå i sån tidig ålder... :/


"Det är skit jobbigt och vara förälder" har jag fått höra många gånger som någon form av skrämsel mening innan jag fick Liam.. Jag håller med, men inte på dom grunderna att mitt barn skulle vara plågan, utan andras barn som inte kan låta MITT barn få en normal skolgång.


Tycker man att det är skit jobbigt och vara förälder till 100% så skulle man tänkt till några gånger extra innan man la sig i sänghalmen och hade det roligt.. Prövningar kommer med föräldrarskap, men kan man inte ta dom prövningarna utan och förstöra barnet så kanske man ska fundera på vad det barnet senare kommer göra för och få utlopp för det trasiga?? :/


Nu är jag så sjukt trött, därav luddig text. Ska sova nu så hjärnan får kylas ner och bli lite vettig igen.. ;) natti natt!!!

  Halloj!

Som dom flesta som läste min tidigare facebookstatus så har vi nu fått reda på att Liam blir mobbad. Det har varit riktigt jobbigt för mig och hantera detta då jag själv blev mobbad som liten. Det har helt klart satt sina spår i mig. Mobbning är ingenting jag vill att någon ska utstå, och allra minst mina egna barn.

Nu är jag inget skolbarn så jag kan skydda honom när det väl händer, utan jag är en förälder.. Känner mig så maktlös just nu. Hur ska jag göra? Hur ska jag beté mig? Vad ska jag säga? Hur ska jag visa Liam att jag finns när jag inte kan fråga ut pojken vad sjutton han håller på med? Och ja, visst. Det är klart jag kan det, men vad hjälper det Liam, eller den pojken som är dum? Hade min mamma gjort så på dom som var på mig kan jag lova er attd et bara hade blivit värre.

Det är 3 pojkar, en av dom "O" är speciellt drivande. Alla 3 hade retat Liam för att han hade haft en mussepigg tröja. Liam är 6 år nu och vill inte gå till skolan. Det skär i mitt hjärta så otroligt mycket. Den här "O" vet jag har varit på Liam förut men jag har inte tänkt så mycket på det. Har sagt till Liam att är han dum så ska Liam prata med läraren, och är inte läraren där och kan hjälpa och om "o" börjar slåss så får Liam självklart försvara sig. Liam är snart 7 år och har aldrig i sitt liv varken puttats, slagit eller varit medvetet dum mot någon fram tills igår då både jag och hans pappa fått UPPMANA honom till och försvara sig. 

Vet ni? Det är tungt, riktigt tungt oc behöva uppmana sitt barn till och putta / slå tillbaka om läraren inte är i närheten och kan hjälpa honom. Som förälder så känner man sig helt värdelös av och behöva göra så. Vi har alltid lärt honom att man inte ska slåss och puttas, men nu är det istället vänt mot oss.. 

Jag är sjukt nog STOLT över att Liam puttades tillbaka igår. Han är inte den sortens kille som vill någon illa. Jag tror att om denna "O" skulle fortsätta slå honom och inte sluta så skulle Liam bli ihjälslagen. Liam är FÖR snäll och det vet alla som känner honom. DÄRFÖR måste vi nu peppa honom till och försvara sig. Jag hoppas nu att "O" inte är på honom mer då han nu inser att Liam faktiskt kan ge igen efter igår. Antingen upphör det eller också så blir det bara värre.

Men mitt i all skit så måste jag ändå säga att jag är glad över att Liam funnit en vän som går i en klass över. Det började med att han såg mig när jag och Liam var och hälsade på skolan för andra gången innan han skulle börja i den, då frågade "J" om jag var Liams syster. Nästa gång när Liam gick i skolan så ´fick jag en liten utskällning av "J" (hans vän" för att jag hade små hundarna med mig till skolan en morgon (ute på skolgården i koppel), sedan så skällde han ut mig för att jag var för ung för och ha barn. Han är rent av klockren. 

Efter dom gångerna så har han och Liam funnit varandra och jag har fått en jätte bra kontakt med honom. Han brukar försvara Liam så fort han ser att dom retar honom. Han måste vara en av dom rättvisaste ungarna jag mött, och jag är så otroligt tacksam för att Liam har honom. Han har väl kanske blivit lite av en "fadder" blandat med vän till Liam. Man ska inte favoritisera barn, men det är svårt och inte ha honom som en av dom man tycker mest om i Liams skola då han vill ens son väl. 

Det jobbigaste med och veta att ens barn blir mobbat är att jag kan inte stoppa det med engång utan måste avvakta tills lärarna har löst det. Det är dom som måste ta tag i det först genom och uppmärksamma (vilket dom nu gjort då jag pratat med om ALLA), säga till "O" och dom andra och se om det slutar där, gör det inte det så är det samtal med deras föräldrar, och fungerar inte det så kommer jag och kontakta dom personligen. Men, för att jag inte ska råka ställa till det så håller jag mig i bakgrunden till och börja med, peppar Liam och berättar hur han ska göra i olika situationer när han FÖRSVARAR sig. 

Kan inte ens känna illska mot dessa barn.. Varför? Jo, för att jag anser att det är deras föräldrar som misslyckats. Ett barn som slåss, bråkar eller känner sig bättre av och trycka ner något annat barn mår INTE bra. Något har föräldrarna totalt misslyckats med under barnets uppväxt. Självklart kan det finnas andra faktorer också, så som diagnoser, eller grupptryck. Men även ett barn som har diagnoser kan med en bra grund förstå vad som är rätt och vad som är fel. Och ett barn som faller för grupptryck bör ju någonstans ha en spärr, finns inte spärren till en viss gräns så undrar jag i så fall hur bra det barnet mår? då är det ju samma som med den drivande ungen - njutningen av och trycka ner någon annan... 

Idag går Liam bara till 12, så jag hoppas att han haft en bättre skoldag och att "o" och dom andra barnen inte varit på honom.. Och om , så hoppas jag att lärarna ingripit... Usch, har så otroligt ont i magen. Är det någonting som fått mig totalt ur balans denna och den förra veckan så är det just det här. Har inget tålamod i övrigt och absolut inte för detta som jag heller inte kan påskynda och få och upphöra...   

Ha en bra dag. Kram / Nadja