Lämnade Liam och sa till hans klassföreståndare att "O" hade varit på honom igen. Svaret jag fick var i stort sett "jaha". Kunde inte precis skälla ut henne då hela Liams klass var i närheten, men när jag hämtar honom ska jag säga att jag vill ha ett möte med henne och pojkens föräldrar redan i början på nästa vecka. Blir det ingen ändring så får han byta skola till den skolan jag ansökte om först.   

Pratade med dom från den andra skolan och föklarade läget. Jag vill inte behöva byta i första hand då Liam har kompisar, men samtidigt ska han inte behöva utstå denna skit, ännu mindre om klassförestånadern inte ens verkar vilja få stopp på det med engång. I alla fall, lyckades få på mig till på torsdag och meddela om han ska hoppa dit eller ej. Måste säga att det kom ju jävligt lägligt att vi fick detta erbjudande om platsen nu... Men men, hoppas verkligen att Liams nuvarande skola skärper till sig, för i övrigt har jag ju varit nöjd med den, och allra viktigaste: LIAM har trivts i den och varit nöjd med både den och sina nya vänner...    

Känns som att detta är är en ren prövning på och hoppa på mina nerver, mitt tålamod och framför allt mitt jävla humör. Så otroligt svårt för mig och hantera skiten när jag samtidigt vet att mitt barn går och mår dåligt dagligen pga att någon elak liten skit som inte kan bete sig och måste göra illa någon annan för och själv må bra.  

Kan inte ens sova om nätterna då jag ständigt tänker på det här. Har i snitt sovit max 3 timmar per natt sedan jag fick reda på det i torsdags förra veckan... Kan säga att det här är extra känsligt för mig som själv varit med om det ungefär halva min skoltid som jag hade. Det sätter sina spår. Hade lagt det bakom mig, men antar att det alltid kommer ligga och gro och hoppa upp i såna här lägen. Tänker tillbaks på vissa av dom hemska minnerna och tänker på min son. Det är inte okej någonstans. Har hellre en lärare som kommer hem till oss och hjälper honom och plugga än att han ska behöva utstå denna skit.   

Ska ut och springa av mig onödig energi med Disa ikväll. Är som att man håller röven ovanför en ballong och gör allt för och inte råka sätta sig på den just nu. Min energi förvandlas till något negativt. Jag är allt annat än glad, enbart bitter och grinig och har svårt för och hålla minen just nu. I alla fall, en joggingtur med lite musik i öronen och Disa-fisa vid sidan av mig gör nog bara gott.. Ska kolla runt vart man kan börja gymma så kanske jag kan börja med det med, skulle vara skönt och komma i form igen...    Skriver mer ikväll eller imorgon.. Kram.