Igår hade skolan disco som Liam Så gärna ville gå på. Valde och sitta med hela discot för säkerhetens skull. Blev så helvetes förvånad över hur vissa föräldar är funtande.


Liam lekte med en av ungarna som inte är sp där värst snälla... BÅDA föräldrarna var där. Pojken blev hårdhänt under leken och började PUTTAS och tog hårda tag i Liam. INGEN av hans föräldrar sa till. Istället för och ställa yill en scen så valde jag och säga till Liam att han inte skulle leka med pojken mer och att jag tar upp detta med lärare/rektor redan på måndag...


Alla har vi ju olika uppfostran, men hur sjutton kan man inte säga till när ens barn är hårdhänt och puttas? Vare sig det är lek eller inte så är det inte okej överhuvudtaget.


Är oerhört stolt över Liam som trots att han får utstå mobbning så vågar han gå till discot ändå. Han var så gullig på vägen hem. "Mamma, tack för att du följde med på discot och satt och vaktade", sa han. Han hade haft det kul på discot, trots att en av dom elaka barnen var där. :)


Lille skruttiplutt vad jag älskar den ungen <3

Lämnade Liam och sa till hans klassföreståndare att "O" hade varit på honom igen. Svaret jag fick var i stort sett "jaha". Kunde inte precis skälla ut henne då hela Liams klass var i närheten, men när jag hämtar honom ska jag säga att jag vill ha ett möte med henne och pojkens föräldrar redan i början på nästa vecka. Blir det ingen ändring så får han byta skola till den skolan jag ansökte om först.   

Pratade med dom från den andra skolan och föklarade läget. Jag vill inte behöva byta i första hand då Liam har kompisar, men samtidigt ska han inte behöva utstå denna skit, ännu mindre om klassförestånadern inte ens verkar vilja få stopp på det med engång. I alla fall, lyckades få på mig till på torsdag och meddela om han ska hoppa dit eller ej. Måste säga att det kom ju jävligt lägligt att vi fick detta erbjudande om platsen nu... Men men, hoppas verkligen att Liams nuvarande skola skärper till sig, för i övrigt har jag ju varit nöjd med den, och allra viktigaste: LIAM har trivts i den och varit nöjd med både den och sina nya vänner...    

Känns som att detta är är en ren prövning på och hoppa på mina nerver, mitt tålamod och framför allt mitt jävla humör. Så otroligt svårt för mig och hantera skiten när jag samtidigt vet att mitt barn går och mår dåligt dagligen pga att någon elak liten skit som inte kan bete sig och måste göra illa någon annan för och själv må bra.  

Kan inte ens sova om nätterna då jag ständigt tänker på det här. Har i snitt sovit max 3 timmar per natt sedan jag fick reda på det i torsdags förra veckan... Kan säga att det här är extra känsligt för mig som själv varit med om det ungefär halva min skoltid som jag hade. Det sätter sina spår. Hade lagt det bakom mig, men antar att det alltid kommer ligga och gro och hoppa upp i såna här lägen. Tänker tillbaks på vissa av dom hemska minnerna och tänker på min son. Det är inte okej någonstans. Har hellre en lärare som kommer hem till oss och hjälper honom och plugga än att han ska behöva utstå denna skit.   

Ska ut och springa av mig onödig energi med Disa ikväll. Är som att man håller röven ovanför en ballong och gör allt för och inte råka sätta sig på den just nu. Min energi förvandlas till något negativt. Jag är allt annat än glad, enbart bitter och grinig och har svårt för och hålla minen just nu. I alla fall, en joggingtur med lite musik i öronen och Disa-fisa vid sidan av mig gör nog bara gott.. Ska kolla runt vart man kan börja gymma så kanske jag kan börja med det med, skulle vara skönt och komma i form igen...    Skriver mer ikväll eller imorgon.. Kram.  

Idag (10/3) har jag fått massor gjort vilket är riktigt positivt. Tyvärr så är jag efter denna dag helt slut både fysiskt och psykiskt vilket resulterar i feber och extrem huvudvärk.   

Liam var mycket gladare idag när jag hämtade honom. Han och "O" hade faktiskt lekt tillsammans och "O" hade bara varit lite dum, sa han. Kanske gav det resultat från ogår när han puttades tillbaka, min lilla skruttigubbe   .

Fick hem att jag fått en plats på en annan skoöa jag sökt till Liam för ca i år sedan.. Har faktiskt övervägt det men beslutat och säga nej då Liam faktiskt har vänner i skolan och detta är ändå så pass nytt (för oss som föräldrar och även för lärarna enligt dom) så det SKA kunna lösa sig.     

Har tränat gammel-pojken idag (Balder). Idag är FÖRSTA gången jag fick igång honom till bus med mig, trots att jag dagligen försökt få igång honom och misslyckats. Något lycklig jag är när jag lyckades få igång honom och lyckades busa med honom en stund. Testade efter en stund igen och lyckades igen, så nu har vi jävlar i mig kommit långt fram i träningen, jag och min nallebjörn   .

Nu ska jag sussa, uppdaterar imorgon igen. Natti     

 Ja, jag får väl hälsa er som läser välkomna. Anledningen till att jag skapar en blogg är att jag vill skriva av mig. Just nu har jag helt enkelt för mycket i huvudet och känner ett behov av och skriva ner det. Kommer endast länka min blogg i min facebookstatus, mest för att min och Joels släkt ska få ta del av vad som händer då vi inte har så bra kontakt med alla, tyvärr.. 

Den kommer i första hand handla om mina barn och det övriga familjelivet,,. Anledningen till varför jag inte går ut med mitt fullständiga namn är för att jag inte tycker att människor som råkar glida in på min blogg av ren slump behöver veta vilka vi är. Det är inte så svårt och hitta oss via vårat efternamn då det endast är kring 50 st som har det, därav så väljer jag och hålla det från sidan. Dom som känner mig vet vad jag heter, och det räcker så (många som frågat detta på fb då jag tagit bort efternamnet där). 

/Nadja